Några tankar om Jesus återkomst, språkförbistring och ett tappat budskap.
Det finns dom som fortfarande väntar på messias och de som väntar på att jesus skall komma tillbaka. Själv kan jag inte utesluta hypotesen att jesus kanske redan har kommit och kanske finns här nu bland oss. Så här nedan följer en helt egen liten teori om detta, om ni ursäktar och orkar läsa en liten stund.
För det första hade han nog troligtvis ej framträtt som något vi förväntar oss vare sig vi är troende el ej. Som en karismatisk person som många jag pratat med tycks tro.
Men om vi stannar här ett tag med vår nya karismatiska jesus. Var skulle vi då hitta honom nu i vårt nya samhälle 2000 år senare? Står han på något podium i kungsträdgården o proklamerar ut all sin kärlek och visdom till folket? Visdomsord o värderingar som är abstrakta i sin natur o svåra att greppa utan att sättas in i sammanhang med hjälp av symboldrama, liknelser, aforismer, sagor etc etc för att riktigt förstås i djupet. Precis som poesin har till sin uppgift.
Det är ju så de flesta stora religionerna har traderat o förmedlat
sina profeters från början väldigt enkla o klara insikter om hur mänskligheten bör göra för att enas o samarbeta i kärlek till sin näste etc. Och det är ju bra el?
Tyvärr ej, tror jag. För detta kräver att det stora folket har ett likartat utvecklat förstånd, associationsförmåga o talar och tänker samma språk o någon slags kontakt med symoliska liknelser. Vilket alla stora världsreligioner tyvärr rätt tydligt bevisat att vi inte har. Titta bara på vår egen heliga skrift bibeln som kan läsas och tolkas både bokstavligt och symoliskt, filisofiskt mm. Olika tolkningar som förgrenat sig till nya samfund, kyrkor och sekter. Som tom reviderar bibeln utifrån deras egna tolkning av denna och trycker upp dessa för sin församling i tron att deras är den mest sanna och ursprungligaste beskrivningen av jesus budskap.
Däremot verkar de österländska religionerna bättre lyckats bevara stora delar av sin uråldriga visdomskonst intakt o levande o klar o enkel utan att med tiden förvridas, misstolkas o överkompliceras o institutioniseras. De har sina förgreningar de med och naturligtvis några utlöpare till extremsekter de också. Men i det hela stora tycks de ha bevarat betydligt äldre oförvanskad visdom från de uråldriga veda skrifterna samt profeter o tänkare som taoismens Lao Zi, Konfusius och Buddha tex.
Har även kännt och upplevt från egna besök i asien att människorna där i större utsträckning än oss är införlivade med sin uråldriga visdom i sina liv med kärlek, respekt, ödmjukhet och glädje på ett naturligt sätt. Dvs, praktiserar visdomen i sina dagliga liv snarare än att stänga in sig i tempel o recitera fina texter för sakens egen skull för att sedan gå ut o glömma det de läst.
Utifrån denna grovt förenklade o generaliserade bild av hur våra religioner har lyckats resp misslyckats med sitt syfte att förvalta och förmedla uråldrig väl beprövad visdom, klokhet och medmänskliga värdegrunder till alla människor som ej lyckats finna detta på annat sätt har jag själv bara en liten tanke hypotes som kanske kan vara en av flera förklaringar naturligtvis. Och denna lyder: vår egen språkrbistring
Är själv intresserad av ords laddningar som består av subjektiva minnen och känslor. Delar flera samma associering till ett ord så skapas förståelse o konsensus. Konkreta ord är då ganska lätta att använda i en konversation. Säger jag hus till dig så ser både du och jag ett hus framför oss, säkerligen lite olika utifrån våra subjektiva minnen, men vi delar samma upplevele och förståele av att vi pratar om ett hus o ej något annat.
Så långt bra för att undvika jobbiga missförstånd. Abstrakta ord däremot är betydligt svårare att hitta likvärdig definition till. Dessa utgörs ju av känslor och känslotillstånd svåra att mäta och gradera. Säger jag kärlek till dig så associerar du utifrån dina upplevelser och har din definition. Medan min definition kan va en helt annan. Säger jag att jag har ångest tex så tolkar du det ordet utifrån din egen erfarenhet av ångest. Och låt säga att din egen ångest naturligtvis varit hemsk men kanske överkomlig så associerar du direkt till detta minnet för att förstå mig. Och därmed bemöter mig med att du förstår och tex delar med dig i all vänlighet o förståelse av dina tips osv. Medan min ångest kanske ligger på en sån hög nivå som du själv aldrig upplevt o då svårt att greppa om man ej har upplevt detta. Så välmenande ger du mig tips som hjälpt dig o har du kunnat så ska väl jag kunna också. För din ångest har varit det värsta du upplevt medan jag kanske råkar leva med den varje dag men just nu är den kanske 15 pinnhål starkare, mäktigare o paralyserande så dina vänliga tips känns som kränkande förolämpningar varpå du tycker att jag överdriver och ömkar mig o dessutom lat......haha...ett litet exempel på hur lätt man kan missförstå varandra och prata förbi varandra, prata olika språk fast vi båda pratar svenska.
Sååå...
Abstrakta ord behöver sättas in i sammanhang med liknelser o metaforer....för att exemplifiera och förtydliga nivån på ett svek, djupet av en sorg etc etc.
Ja, o där har vi ju vår underbara poesi till hjälp.
Problemet är bara att poesin, konsten, naturen, djuren, vatten, eld etc dvs. många av våra uråldriga behov idag har segregerats, avskiljts från våra stressade prestationsliv i detta sekulariserade samhälle här i västerlandet. Alla dessa grundläggande behov tillgodoses ej i hemmets härd som förr utan nu får vi söka oss ut till dessa. Kinesiskan tex har däremot behållt sin uråldriga poesi i språket vilket enligt min teori underlättar läsning och abstrakt förståelse av deras uråldriga skatt av gammal visdom. Ett rikt språk fyllt av liknelser och metaforer som vi här i väst också haft men skalat bort efter upplysningen och industrialismens infart. För att ge plats åt rationaliteten i allt, så även i vårt språkbruk.
Jesus förmedlade sin visdom poetiskt på sin tid vilket många i dag har tappat kontakten med o därför ej förstår el tolkar istället bokstavligt. Posin som egentligen från början varit ett verbalt redskap för ökad förståelse mellan oss människor har idag reducerats till en snudd på elitistisk kontsart frånskild den stora massan.
Men detta bara en aspekt o reflektion på varför jesus ursprungliga budskap inte lyckats nå fram till oss efter 2000 år på djupet så vi kunde förstått att vi alla är lika o hjälpa varandra att samarbeta istället för att splittra upp oss i olika grupperingar som vi gör nu.
Andra orsaker är ju naturligtvis att den bibel vi har idag inte är någonting annat en väl medveten samling av mycket väl utvala böcker utplockade från en mängd andra böcker, dokument och skrifer som dokumenterat jesus liv. De är de apokryfiska böckerna som innehöll bla tron på själavandring, mysticism mm.
Men två kyrkomöten på 300 talet skalade effektiv ur allt som kunde förvilla folket i fördärv till att istället stävjas till ett morsliskt leverne, avhednas o civiliserats i åtlydnad till den östromerka kyrkan. Samt lade till nya begrepp som treenigheten som ej funnits belagd tidigare. Samt all övrig kyrklig liturgi. Somi idag mer o mer övergått till att dyrkas mer än det ursprungliga budskapet jesus lämnade till sin mänsklighet. Glömt budskapet och dyrkar formen.
Historiker har idag hittat rätt säkra belägg för jesus existens och liv samt några belägg också att jesus möjligtvis har fötts som en oäkting eftersom josef var steril. Jesus far skulle enligt dessa indicier vara en romersk soldat. Därav var jesus både av romersk o av judisk börd. Udda o annorlunda vilket i sig kan förklara hans behov av att gå ut på sin vandring för att komma i ro med sig själv o mänskligheten.
Andra källor menar att jesus sökte sig denna tid mot indien för att där ta del av den buddhistiska läran. Där tex icke vålds begreppet är en viktig del, samt att leva enligt karmalagen genom godhet omtanke o kärlek till sin näste samt att vända andra kinden till osv. Sägs vidare att Jesus bror följde med på denna resa men avvek ner till egypten där han startade en egen församling benämnd tomasiter som fortfarande finns där. Men oavsett var jesus vandrade så återvände han ju som alla vet till jerusalem o där berättade om sina djupa insikter han erfarit och fick så sina anhängare och resten historia. Förutom några andra källor som säger sig hittat belägg för att det kunde bero på jesus romerska anor som fick pontius pilatus att känna en viss sympati som bland annat skulle ha lett till att jesus plockades ner från korset efter bara några timmar som ej var brukligt då, snarare fick man hänga i dygn. Lades därpå i sin klippgrav för att på tredje dagen vidare ha fått hjälp att fly landet för att vandra tillbaka till Indien och bosatte sig i kashmir där han byggde upp en församling o levde till sin död o begravdes. En församling och grav som finns där än i dag.
Men...
Så, hurskulle jesus om han nu skulle komma tillbaka en gång till framstå och leva i vårt helt annorlunda stressade civiliserade samhälle?
Och vilka metoder skulle han använda sig av för att utmärka sig i den hårda konkurrensen av vår tids popprofeter som Tomas di Leva, Bob Hansson osv?
Hela vårt samhälle är ju för övrigt proppfullt med karismatiska inspirerande människor som håller föredrag, säljer böcker, sjunger etc etc om livscoaching, själahealing, personlig utveckling, livsfilosofi etc. etc.
Tror vår jesus skulle drunkna där och inte riktigt hans element. Han värnar ju om de svaga, de sjuka, de annorlunda o utstötta. Främst.
För han mötte nog tillräckligt många öden för att vidga sin ödmjukhet o förståelse för att det mycket väl kunde vara han som var sjuk nästa gång och att vi är lika i vår grundläggande mänskliga natur och därför bör älska varann som likvärdiga.
Så personligen tror jag att vi skulle finna vår räddande messias där vi minst förväntar oss det.
Nämligen som en hemlös uteliggare i någon kall ruffig källare någon stans mellan farsta och tullinge..typ. Osynlig, oönskad, skitig och föraktad av de allra allra flesta men under all skit och lort finner man två klara vakna spirande ögon fyllda av kärlek, tacksamhet och ödmjukhet inför livet, alla människor och kärleken.
Där ligger han över några kartongbitar för att skilja sig från det nerkissade källargolvet. Men han bär på sin egen unika livsberättelse som ej varit någon lätt resa men kanske just därför väldigt händelserik som tillsammans med en glasklar reflektionsförmåga, ödmjuka självdistans och en svart underbar klockren varm humor samt en stark varm kärlek till alltet o alla, till det lilla som det stora och utan ett uns av förgiftande bitterhet. För det finns ej någon anledning till bitterhet när man tvingats byta perspektiv på verkligheten o tillvaron några ggr. vilket istället vidgat hans perspektiv och ökat hans förståelse för människans väsen med sina drifter och behov och begär.
Men har vår återvändande Jesus verkligen legat så här i en ruffig källare i hela sitt liv? Många tycks tyvärr tro det utan att tänka när de med ett indignerat fnys råkat passera honom där han ligger ihopkrupen i den enda egna lilla sfär från världen han har.
Men nej, ack, nej.
Han har levt i två världar; först som en vanlig svensson med jobb, bostad bil och familj och varit en älskvärd sinnlig känslomänniska med en skarp betrakelseförmåga för allt som sker. Under denna tid åtnjöt han respekt för den han var av både familj vänner o samhälle. Ända tills allting hände. Och allt som hände kom i stort sett på en gång. Hans fru träffade en annan bakom hans rygg, hon tog ut skiljsmässa och tog med sig barnen och stack. Hans gamla mor dog kort därefter och en god vän fick cancer.
Ensam, sviken och övergiven kunde han bara gråta, blev apatisk, deprimerad, fick problem med jobbet, sökte hjälp på psyk men fick bara en ask antidepp och några antihistaminer för den förlamande ångesten. Hjälpte ej, paniken stegrades så han som ej druckit förut blev tvungen att gå ner till systemet för att köpa en flaska whiskey så han åtminstonde kunde få sova.
Tiden gick och dagen kom då han blev uppsagd från jobbet. Hans familj hade varit allt o hans vänner hade flytt när de märkt att han börjat med alkohol. Så tiden gick och dagen kom då han blev uthyst. Helt ensam övergiven, sviken av både vänner familj och psyk o samhällets skyddsnät.
Utkastad på gatan lärde han känna några bekanta till en början där han fick sova på soffan till o från. Men han var fortfarande chockad o traumatiserad av allt som hänt att han drog sig undan mer o mer till egna platser för att få vara ifred att tänka och bearbeta o försöka förstå.
Det tog något år men med sin ensamhet o tystnad kunde han bearbeta det som hänt och förstå o acceptera det hela. Han slutade att dricka o började gå till härbärgen för mat o en säng vintertid. Men sommartid sov han gärna ute i sin sovsäck o började njuta av sin förvisso skitiga, torftiga o tuffa livssituation men ändå fria. Fri från människor som sviker och sårar.
Han skaffade sig ett block o penna o hade börjat skriva ner sina reflektioner under dagarna som gick. Han kunde ju aldrig sluta att betrakta allt hans vidöppna glasklara ögon såg i människors beteende o bemötande.
Samt alla samtal med andra trasiga livsöden han fick som bekanta och som blev till en slags ny familj.
Vår jesus skarpa iaktagelseförmåga samt hans fullständiga kärlek o tacksamhet till allt det lilla han ändå hade, gjorde att flera av de andra trashankarna sökte sig till honom för att få lyssna på hans tankar och resonemang om livet, hans egna insikter och småkomiska nedskrivna dagliga reflektioner över människans tillkortakommanden.
Så ryktet spred sig till redaktionen för tidningen situation stockholm som genast såg till att träffa honom o ge honom en egen spalt på framsidan där han fick fritt spelrum att förmedla och sprida sina insikter, tankar och tips till hur vi människor behöver varandra för att berika varandra och lära oss av varandra. Så ökas förståelsen enligt vår nya Jesus, bara vi vågar vi möta varandra över gränserna så inser vi att jesus öde som uteliggare kan hända vem som helst, när som helst och ruskigt plötsligt.
Jesus fortsätter oförtrutet och korrekt plikttroget att lämna in sina texter regelbundet till situation stockholm och får ganska så snart allsköns sympatisörer både från slott till koja . Glada sympatisörer som betalar 40 kronor denna glättiga tidning kostar varav 20 kr tillfaller den blåfrusna hemlösa tidningsäljaren.
Jesus själv får ett litet arvode för sin egen spalt han skriver i så han behöver ej stå där utanför stormarknadens ena vindpinade hörn tärd o hungrig i 12 timmars pass utan några avkopplande fikapauser i ett uppvärmt kontorsrum med kappochinomaskin av senaste design i rossfritt stål.
Ja....
Här någonstans tror jag att vi hittar vår återvändande Jesus.
Och till råga på allt säger jag inte detta bara för att jag tror det utan råkar faktiskt helt tokcrazy inbilla mig att jag vet att det förmodligen är så på riktigt......
Men...
han är lite trixigare denna gång, vis av sitt tidigare lite naiva misstag av att försöka förankra ett endaste enkelt budskap till den splittrade mänskligheten. Så han har verkligen använt sin tid av frånvaro här på jorden till eftertanke o reflektion över hur hans budskap förvreds och misstolkades över tid och som tillslut bara blev en vacker kakburk i tunn plåt tom på kakor som mänskligheten hade börjat dyrka istället. Så för att lyckas denna gång ville han gardera sig o bad snällt gud att låta klona honom till flera jesusar för att spara lite tid o effektivisera spridningen av sitt budskap.
Så han kan nu hittas överallt o mitt i bland oss, men företrädesvis i samhällets utkanter och bakgårdar som typ är dom enda platserna som ger en frizon åt en fritänkande sanningssägare och kärleksprofetsrevolutionär.
Så avslutningsvis kan sägas. att denna gång är det upp till oss att anstränga oss lite. För både gud o jesus har nästan tappat tålamodet som visst skulle va gudomligt men när de två har betraktat oss under dessa 2000 år o vår totala inkompetens att ansvarsfullt förvalta och inlemma oss i den mest enkla självklara visdomskärnan jesus lämnade oss sist, dvs älska din näste så som dig själv, så har till och med gudomliga styrkor och krafter börjat ge vika.
Så gud tar en välbehövlig semester nu efter detta jätteprojekt det är att försöka hjälpa en splittrad stackars motsträvig mänsklighet att bli vän med sig själv istället för att låta oss springa runt och slåss om alla våra borttappade tröstenappar som vi desperat massproducerar åt oss själva för att dämpa symtomen av att leva i vår egenskapapade skeva värld utan mening.
Men skulle nu mänskligheten faktiskt lyckas med detta, dvs. att våga söka sig ut i samhällets periferi o där våga trotsa skit o lort o våga sträcka ut en hand till någon där o orka ta sig tid till att sätta sig ner en stund bredvid en tillsynes rufflig, skitig och påbyltad person. Ja då kommer människan som gör detta att få se hur den ruffliga personen tar av sin mössa, vänder sitt ansikte mot dig o ler sitt tandlösa leende....tills du får syn på hans glasklara vackra ögon fyllda av en kärlek, klokhet o tacksamhet du aldrig någonsin sett. O just då vet du.....
JESUS LEVER!!
